Det är inte så lätt att imponera med italiensk mat när man har en man med italienskt ursprung i huset – men det finns en del bra tips som gör det enklare att laga god mat. Hemma hos oss är pasta ett ofta återkommande koncept, pasta i alla former – och till 98 % köper vi enbart Barilla produkter. Anledningen till det är att det finns spaghetti och pasta i alla former och utseenden men också för att den alltid gett ett bra resultat.
”Min hemlighet”
Min hemlighet för ett gott resultat när jag gör Spaghetti Carbonara – är då dels valet av pasta. Nästa viktiga ingrediens är parmesanosten – som jag tycker helst ska vara Parmegano Reggiano som lagrats lite olika lång tid – det ska vara mycket av den, både i spaghettin och sen på vid servering. Slutligen, det ska vara mycket svartpeppar – färskmalen både i och på här med. Jag brukar också tycka att sista momentet, att blanda alla ingredienser ska göras precis före servering för att äggulan inte ska ”skära” sig i den varma pastan.
Receptet
Vi lagade Carbonara enligt det här receptet idag och det räckte till 3 vuxna och 2 barn och en matlåda. Inom parentes står alternativa ingredienser som vi använder ibland.
- 1 pkt Barilla Capellini – den tunnaste spaghettin, där Capellini också kan översättas som tunt hårstrå
- 2 små gula lökar
- (1 vitlöksklyfta)
- 2 paket Scan bacon – (vi använder även sidfläsk på bit som vi tärnar)
- 1 pkt parmesanost (ca 100g), riven på minsta sidan på rivjärnet eller parmesanrivare
- Flera varv med pepparkvarnen
- 1 förpackning Kelda matlagningsgrädde (går lika bra utan)
- 2 äggulor
Jag brukar börja med att sätta på pastavatten, och hackar sedan lök och skär fläsk eller bacon i bitar under tiden. Likaså förbereder jag parmesanosten genom att riva den. Jag steker lök och bacon (utan att tillsätta något direkt stekfett – då baconet släpper i från sig fett). Jag kryddar rejält med svartpeppar. Därefter väntar jag tills spaghettin är färdigkokt innan jag häller i matlagningsgrädden i lök och baconblandningen. Det hälls sedan direkt i pastan. Jag blandar sedan i den rivna osten och äggulorna innan jag försiktig blandar om och serverar den direkt. Med ytterligare några varv av pepparkvarnen.
Carbonara är en rätt med just italienskt ursprung. Exakta ursprunget är det väl egentligen ingen som vet men det finns flera olika varianter på hur den uppstod. Carbon på italienska betyder kol. Detta för att ursprungsrätten sägs komma från en kolarhustru, som enkelt lagade maten och kryddade den med mycket svartpeppar. Det finns också de som säger att rätten tillkom under andra världskriget tack vare att amerikanarna kom med fläsk och ägg kunde tillagas. Medan andra säger att den har fått sitt namn för att den just tillagades över kol.
Jag tycker att det är skönt att laga en rätt där allt finns i samma form och det finns alltid goda tillbehör att servera till. Vi brukar alternera med en god sallad – helst med paprika för det härliga tuggmotståndet och vitlöksbröd – men både pastan och brödet mättar så man vill ha mer men man orkar oftast inte. Jag tycker att det är en måltid som fungerar bra att servera alla dagar i veckan och med lite enkla tillbehör, ett gott vin och en trevlig dukning med servetter etc. fungerar den även som festmåltid eller lördagsmys. Viktigt att ställa fram; pepparkvarnen och riven parmesan.
