Det här vinet tog vi in till maten när vi åt på Restaurang Grappa i Eskilstuna. Vill man dricka ett gott vin så brukar det också vara lönt att lägga några extra kronor på vinet. Vi valde ett amaronevin från 2005. När det gäller just amaroneviner ligger de på fat i minst 36 månader och blir oftast godare med tiden också. Något som också fick oss att välja detta vin är att det delvis är gjort på Corvinadruvan, som är basen i de flesta av våra favoritviner. Terre di Cariano Amarone Classico (Corvina, Rondinella,Corvinone, Croatina) Cecilia Beretta Veneto. Det här är ett mycket elegant och nyanserat vin med kryddighet och karaktär av mörka bär, choklad, kakao, och torkade frukter såsom plommon. Rik och djup med stor fruktkoncentration och karaktär av mörk, mogen frukt, torkade plommon, choklad och kryddor i en mycket komplex och nyanserad stil. Det har också en lång och elegant eftersmak.
Många gånger har jag tyckt att det känts lite överklass att få provsmaka viner på restaurang, men att man istället lite världsvan sitter och försöker spela med och nickar instämmande mmm det är gott så får man påfyllt hela glaset. Den här gången var jag glad över just provsmakningen. En första sipp på vinet bjöd på en besk vinägersmak. – Nja, det här var inte så gott – kan vi få se på korken. Korken har då en strimma vin genom sig, korken har läckt och flaskan har fått luft i sig – med andra ord den ombildar sig till vinäger. I ett försök om att det kanske är vi som har fel, ber vi om att få flaskan dekanterad. Det är ändå ett vin för närmare 800 kronor vi talar om. Sagt och gjort, flaskan dekanteras och vi låter den stå i drygt femton minuter. Eller, vi säger vi till varandra att vi testar den när förrätten kommer – vad vi inte visste då var att de väntade på att vi skulle godkänna vinet innan förrätten serverades. Men efter en stund kommer vår servitris fram till oss och frågar om vi ska göra ett nytt försök. Men tyvärr, vinet får skickas tillbaka – och vi får en ny flaska. När den ska öppnas går korken mitt itu – antagligen en sändning med dåliga korkar, men servitrisen räddar situationen och får upp den lilla bit som sitter kvar utan att det blir kork i vinet. Äntligen får vi känna hur vinet ska smaka. Gudomligt.
