I den långa raden av nya viner vi testat, är en av de senaste Pater Sangiovese – Pater är latin för ”fader” och Sangiovese är druvsorten som använts till vinet. Jag kan erkänna att jag valde vinet för att jag tyckte att flaskan var pampig, den har egentligen inget speciellt men när den stod bland de andra vinerna i hyllan stack den ut – och med dess betydelse så finns det ju en anledning till det. Det är en svart etikett med röd ram på den, halsen är täckt av rött folie. Längst ner finns något som jag skulle tolka som vingårdens egna ”vapen”. Det är även samma vapen som ligger under texten på framsidan av flaskan.
Information från systembolaget om Pater Sangiovese
* Beställningsnummer: 22316
* Land: Italien
* Distrikt: Toscana
* Alkoholhalt: 13,0 %
* Färg: Mörk, röd färg.
* Doft: Kryddig, fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon och muskot.
* Smak: Kryddigt, fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, kaffe och choklad.
Den druva som förekommer i det här vinet är Sangiovese vilket är Toscanas mest odlade blåa druva men det intilliggande distriktet Emilia-Romagna ”tvistar” med Toscanadistriktet om var druvan har sitt egentliga ursprung. Druvan har dock återfunnits på flera platser om i världen Det här är en druva som passar att göra vin enbart på bara den druvan, men den blandas även med andra druvor. De viner som har bäst renommé av ”Sangiovese-viner” är de som odlas i Chianti-distriktet. Enkla viner gjorda på dessa druvor vinner inte på lagring, men en Chianti eller Brunello – skulle jag gärna lägga på hyllan ett par år för att få ut det bästa av det bästa.
Vinet produceras av Frescobaldi, ett familjeföretag i Florens som varit verksam i närmare 700 år genom 30 generationer. Något som är ganska typiskt i Italien att vingårdarna går just i arv inom familjen. De har flera vingårdar runt om i Toscana vilket gör att de är stora både i produktion och mark. Deras mål att bli den mest framgångsrika vinproducenten i Toscana och fokuserar på högkvalité på deras druvor. De har ambition att framställa prestigefyllda viner som har någon av följande märkningar;
* DOCG: (Denominazione di Origine Controllata e Garantita) – Vilket är den högsta klassen av italienska viner.
* DOC: (Denominazione di Origine Controllata) – Det är ett system för skyddade ursprungsbeteckningar av jordbruksprodukter från Italien. Vilket innebär att man kontrollerar att vinet innehåller druvor inom det geografiska distriktet.
* IGT: (Indicazione Geografica Tipica) – Dessa viner har inte samma krav som de andra men vinerna kommer från ett definierat område och har fortfarande vissa kvalitetskrav.
Som jag nämnde föll mitt val på det här vinet på grund av en ståtlig flaska, utöver det har jag sökt italienskt vin och med stor fyllighet då jag tittat på etiketterna på systembolaget. Redan när jag drar av folien runt flaskhalsen känner jag mig lite besviken, plastkork. Visst det är svårare och svårare att få tag på kork och det är även långsam och ganska dyr process. För att göra korkar skär man av den yttre barken för hand (Korkeken har två lager bark med sav mellan detta gör att man kan ta dess bark för de flesta andra träd skulle dö så fort man tog av barken), därefter staplas bitarna på hög för att torka. Detta sker i ca tre månader, under tiden är luftens fuktighet viktigt för att skapa spänst i korken. Efter det sänker man ner korken i kokande vatten en och en halv timme för att dels sterilisera dels ge den dess form. Den får därefter vila ytterligare innan man skär den i strimlor och kärnar ut hålen för hand. Här efter finns de vissa producenter som väljer att behandla sina korkar med klorgas eller vätesuperoxid för att bleka dem men vissa chansar och låter bli. De är nu färdiga och det är först nu man rangordnar korkarna och sätter pris på dem. Hur som, plastkorken var vi vid. Den luktar definitivt ingenting – jag är ingen fantast så men per automatik känns det som jag vill kontrollera vinet genom att inspektera korken – vi har tidigare erfarenhet av vin där korken läckt och gjort vinet till vinäger. Och här är den definitivt intakt, men också garanterat doftlös. Vinet i glaset tycker jag har ganska ljus färg, inte alls som den beskrivning som står i systembolagets beskrivning. Vinet beskrivs av producenten som skarpt, fräscht, och lastad med energi. Med fruktiga aromer, generösa noter av jordgubbar och björnbär, plus en läcker, eftertrycklig smak av mörka körsbär. Hmmm. Det kan inte vara beskrivningen av vinet jag har framför mig. Viss bärton kan möjligtvis återfinnas men skarpt och lastad med energi? Nej, det tycker jag inte. Det slinker lätt ner utan att fastna på vare sig tungan eller gomen till smaklökarnas förtret. Jag tycker det är lätt och skulle passa som ett enkelt lunchvin i mina ögon.
Vinet kostar 77 kronor för 750 ml. Vilket i sig inte är mycket, men jag tycker att det saknas något för att jag ska tycka att det är ett vin som jag vill köpa igen, om jag ska betala 77 kronor. Det är gott, men enkelt – det är lättdrucket och passar till vad som helst. Jag skulle nog välja någon mat som har lite mer smak för att ha något som sticker ut. Det är inget vin som faller under de ramar för vin som vi tycker är jättegoda då vi främst håller oss till de lite smakfulla vinerna. Jag som letat efter fylligt vin känner mig lite lurad av de cirklar som finns på prisetiketten på systembolaget och när jag jämför viner vi brukar dricka med det här – och då också de cirklarna där de beskriver fyllighet, fruktsyra och strävhet. Ett vin jag rekommenderar? Tveksamt – det hamnade inte på min favoritlista – men för de som vill ha ett riktigt lättdrucket rödvin är det att rekommendera.
