Jag tycker att det är roligt att vidga våra ”vinvyer”. Visst vi har favoriter som vi brukar köpa men jag passade på att testa lite nya viner sist jag var på systembolaget för man kan ju faktiskt hitta nya stjärnor. Det är jättesvårt att välja nya viner, då det oftast blir att man försöker sig på nya viner efter rekommendation av vänner eller om det är något vin som presenterats i något matprogram. När jag valde dessa gick jag i första hand och letade italienska flaggan då det främst är italienska viner vi dricker. Därefter valde jag efter att titta på systembolagets egna cirklar som beskriver vinet i kategorier som fyllighet, strävhet och fruktsyra. Där vi vanligtvis har ganska välfyllda cirklar i de viner vi tycker om. Lotten föll på Millefiori.
Flaskan tycker jag om, det är något som direkt tilltalar mig. Den är läckert svart, har texten i vitt – ”Millefiori” betyder tusen blommor, och under det står beskrivningen – appassimento, vilket innebär att druvorna i vinet har blivit torkade (som tillverkningsmetoden av amaroneviner). Det är en cirkelformad guldfärgad bild med siluett av en kvinna med långt hår. Det är så tilltalande fascinerande så jag märker inte förrän jag står i kassan och ställer upp den på bandet att flaskan har skruvkork. (Men samma guldmönstrade kvinna återkommer på korken också). Skruvkorken som tidigare direkt klassade vinerna som av sämre sort. Men det här är i mina ögon ett mellanklass vin, kostar 79 kronor på systembolaget man ska inte heller döma hunden efter pälsen, vi har flera gånger upplevt att både lågprisviner kan vara i riktig toppklass, likaså även viner med skruvkork. Likaså alla av de Australienska vinerna vi köpt har skruvkork.
Jag måste först säga att känns lite avigt, man vill lukta på korken och så är flaskan igensatt med skruvkork. Per automatik luktar jag i alla fall på den och ångrar mig väl kanske lite – det luktar lite som pantflaskor som har stått ett tag. Jag börjar mig på vinet i stället, häller upp det försiktigt i ett glas. Det har en ganska mörk rödlila färg och det som först kommer på tanken när jag luktar på det är svarta vinbär. Smakmässigt är första känslan att det är starkt och kryddigt men det är inte direkt som andra viner att smaken fastnar i gomen eller i munnen, den är värmer mer stärkande i halsen. Smaken som dröjer sig kvar i munnen är lite sträv men svår att sätta ord på vad det liknar. Jag tycker det är någon känsla av gräs. Men det är lättdrucket vin med fyllig smak, ett vin som jag skulle rekommendera både till middag (kött, kyckling, pasta) till ostbrickan eller en sommarpicnic. Det är också ett vin som jag uppskattar utan tilltugg.
Uppgifter från Systembolaget om Millefiori Rosso Delle Venezie 2008
* Nummer: 2769
* Land: Italien
* Distrikt: Delle Venezie – (”från Venedig”)
* Alkoholhalt: 14,5 %
* Färg: Mörk, röd färg.
* Doft: Mycket fruktig doft med inslag av fat, mörka körsbär, katrinplommon, choklad och salvia.
* Smak Mycket fruktig, kryddig smak med inslag av fat, mörka körsbär, katrinplommon, choklad och salvia.
* Druvor – 60 % Corvina, 40 % Merlot
Det jag fascineras av när jag läser på flaskan är att vinet delvis har framställts genom appassimento – det vill säga att en del av druvorna har torkats först innan de använts i vinframställningen medan de andra druvorna har avstjälkats och krossats direkt. Därefter jäser de och utsätts för skalmaceration. Just för rödvin är det viktigt eftersom druvorna har färgämne sitter i skalet. Inom vinframställning används maceration för att beskriva urlakning av smak- och färgämnen ur druvskalen och druvkärnorna samtidigt som jäsning sker, efter att druvorna har krossats. En process som kan ta flera dagar. Man brukar låta vinet både jäsa och genomföra maceration samtidigt eftersom det tar så lång tid att alkoholen som bildas successivt vid jäsning bidrar till urlakning av ämnen som har låg löslighet i vatten. De druvor som torkas skördas i slutet av september eller början av oktober och ligger och torkas fram till december då man tar bort stjälkar och krossar dem. Därefter utför man samma behandling som med de druvor som inte torkats – jäsning och skalmaceration i en ståltank under en månad. I februari sedan blandas vinerna och läggs på ekfat innan de hälls på flaska.
Det här vinet hade säljstart på systemet 20101001 och kostar 79 kronor, vilket jag tycker är ett prisvärt vin. Jag lät vinet stå lite och lufta med andra ord och jag måste säga att det höjde vinet ännu mer. Det blev mer fylligt och smaken som tidigare bara ”brände” i halsen, landade i stället och bredde ut sig över hela tungan. Generellt tycker jag att viner blir godare när man öppnar dem i god tid och låter dem lufta, men här var det verkligen uppenbart.
