Det här är den sortens vin som min sambo bjöd mig på till vår första middag tillsammans, det var sommar – vi grillade och satt ute och åt. En underbar kväll, där både mat, vin och trevligt sällskap gjorde kvällen helt klart minnesvärd. Det är därför lite speciella känslor när den återigen står framför mig och jag ska skriva välvalda ord om den. Det känns som om det kan inte bli annat än gott omdöme, en kär vän på återbesök igen. Vad som också gör vinet lite speciellt är att vi passerade Zenato på vår vinresa i Italien i september, så vi har varit där det verkligen händer, där druvorna växer, plockas, torkas och sen under en lång tid lagras och förvaras för att till sist tappas upp på flaskor.
Jag nämnde redan inledningsvis, att bara flaskans närvaro gör för mig stunden mysigare, när allt var nytt och pirrigt – och man inte ville att något skulle gå fel. Men för att gå tillbaka till nutid. Vi började egentligen vår avsmakning för länge sedan – då det var tre timmar sedan vi drog ur korken ur flaskan så den har långsamt fått stå och lufta sig. Korken som är helt intakt har en svag doft av russin, vilket då inte är så konstigt eftersom Amaronevinernas främsta ingrediens är just torkade druvor. Jag häller försiktigt upp lite i glaset och konstaterar att den har en mörk röd färg. Nästa moment, doften. Jag börjar med att lukta försiktigt ner i glaset. Min första tanke är att det bara luktar sprit, en stark kryddig spritdoft och jag undrar lite tyst för mig själv, vad var det som var så speciellt med det här? Kan verkligen sällskapet ha förhöjt vinet så pass? Men å andra sidan han sitter ju bredvid mig än idag, så något mer än så måste det ju har varit. Jag luktar försiktigt igen, kan ana något som skulle kunna jämföras med romrussin, jag personligen har aldrig varit förtjust i det men det är förstahands valet för min mor när vi köper glass på kula.
Ytterligare dofter har jag svårt att urskilja så jag fortsätter till att försiktigt smaka på vinet. Smaken har definitivt ingen parallell till den doftupplevelse jag precis haft. Det här är en helt annan resa. Den är mycket mjukare, kryddig med fortfarande mjuk. Inte alls så stark spritsmak som jag nästan hade förväntat mig. Jag tycker istället att smaken är söt och det är inte någonstans i munnen eller på tungan som de sträva smakerna håller sig kvar och gnuggar in sig. Det är ett lent, varmt och behagligt vin som fyller och trevligt passerar nästan obemärkt. Det är en god eftermak av söta vindruvor. Jag gillar att det inte är ett sådant kryddigt vin som får hela tungan att rulla ihop sig istället är det som om hela tungan stretchar ut sig för att nå längre fram, få ut mer av smaken och göra upplevelsen ännu mer intim.
Efter den fantastiska smakupplevelsen passar jag på att återigen lukta ner i glaset. Nu kan jag definitivt nå fram till en blommig doft, att bara ge vinet lite mer tid skapar så mycket mer upplevelser så jag råder er till att testa vinet och låta alla smaker få växa sig fram. Min nästa test är det för oss nästan obligatoriska inslaget till vin – parmegiano reggiano, en riktigt vällagrad parmesan. Alldeles nyöppnad från sin förpackning (den är godast så, sen är den bäst att riva till pasta etc.) skuren i tunna skivor, 3-4 mm tjocka. Jag tuggar försiktigt sönder ostbiten i min mun och tar sedan en klunk vin och låter dem tillsammans få möjlighet att känna på varandra. Wow! Både vinet och osten framhäver sig på ett fantastiskt sätt.
Information från systembolaget.se på Amarone della Valpolicella Classico
Beställningsnummer: 32145
Land: Italien
Distrikt: Amarone della Valpolicella Classico
Alkoholhalt: 16,5 %
Färg: Tät, mörk, röd färg.
Doft: Stor, nyanserad, kryddig doft med inslag av fat, torkad frukt, romrussin, lavendel och mörk choklad.
Smak: Smakrikt, kryddigt, eldigt vin med viss sötma, inslag av fat, torkad frukt, romrussin och mörk choklad.
Pris: 379 kr/750 ml
Druva: Corvina till största del.
Amaroneviner görs främst av corvina druvan, så även detta zenatovin – som sagt, druvorna torkas för att socker, smak, färg och tannin koncentreras. Det blir då ett lite kraftigare vin med något högre alkoholhalt. Zenato ligger nära Gardasjön, vid byn Peschiera, 2,5 mil väster om Verona. Det är en vingård som varit i bruk i 50 år. De har en liten butik inne i byn och vad det såg ut som så låg den i kombination med ett litet värdshus. Deras främsta produkt är just amaronevinet och dessa viner är även vad som räknas som kungen av vin i Veronaområdet. De plockas i september och ligger sedan och torkar i klasar fram till januari, vilket då ger druvorna en kryddig smak och som förhöjer det färdiga vinet. Efter jäsning delas vinet upp i 300-liters ekfat och lämnas därefter för att ligga och mogna i två och ett halvt år, därefter tappas det upp på flaska och den får vila ytterligare ett år. Att framställa amaronevin är med andra ord en lång process, men jag tycker definitivt att det är mödan värt. Inte för att jag har suttit och väntat tre och ett halvt år på min flaska, men smakupplevelsen är enorm och jag tycker faktiskt inte att priset är oförskämt för ett så pass högkvalitativt vin. Det är ett kap i mina ögon – det är tio gånger så mycket godare än ett vanligt vin och då bara fem gånger så dyrt.
